Lugn i stugan

Loas brunstperiod över nu. Härligt! Spännande att se hur det blir nästa gång då.

kisshumpmonstret Loa

Det där med att jag var extra förtjust i Loa gäller då inte längre. Hon har blivit så jobbig! Vill rida på Yllet hela tiden, är rätt så sur då och då och idag när jag vaknade hade hon skvättkissat ner golvet och Yllet. När jag släppte ut dem i snön, så kissar hon ner honom det första hon gör. Stackars pojke. Dessutom pluppar hon bajs varstans.

Får väl börja planera för att kanske kastrera Loa då. Synd att det är både extra läskigt och dyrt att kastrera en tjej. Men det känns lite sorgligt att hon nog vill ha barn så himla mycket nu och så kommer hon ju aldrig att få det. Då är det kanske schysstast att att kastrera.

Det är väl i sådana här situationer det skulle vara skönt att ha utekanin. Helst sådana man äter upp ibland.

vårkänslor?

Jag tror att ninerna känner av vårens vindar. De är så pigga. Dessutom turas de om med att rida på varandra. Antar att Loa är brunstig då...

kärlek

Är lite extra förälskad i Loa just nu. Hon är så charmig och jobbig! Gör små glädjeskutt, river ut hö ur höstället och springer iväg för att äta det på mattan istället, fast det är nystädat. Rymmer från uteplatsen, så jag får pulsa ut barbent i djupsnön och fånga henne... Dessutom har hon börjat pussa mig ibland.
Just nu totalsomnade hon sådär, med huvudet tjong i marken. Söta!

Mischief managed

PunkarLoa

Så här såg det ut efter att Loa härjat i min säng ett slag.

Men hon är ju 6 månader och punkare nu.

Yllet och Loa

Jag tänkte försöka beskriva mina kaniner lite, hur de är till sättet och så.

Yllet
Yllet är så väldigt snäll så när han plötsligt är envis eller sur blir man ganska förvånad och om han sprattlar och rivs blir man liksom ledsen och tar det personligt...
Jag tror att han är ganska lycklig. Flera gånger om dagen slänger han sig på sidan och slickar sina tassar. Det kan nog vara en av de sötaste saker som finns!
Ibland pussar han mig, men det är inte ofta... Efter att jag varit borta från honom i några dagar Tex. Nu för tiden pussar han mest på Loa. Hans tjej!
Yllet älskar att bli masserad ordentligt så han välter och far hit och dit, då maler han med tänderna, men det gör han så fort man klappar lite på huvudet med. Han älskar öl, har man en flaska så jagar han den och vill slicka på kanten. För övrigt tycker han om den mesta maten, men smakar lite misstänksamt på den om det är något nytt.
Ibland hoppar han upp i sängen på morgonen och väcker en och vill bli klappad länge.
Ofta sitter han och tittar på en med öronen vinklade som små elefantöron mot en och borde heta Dumbo egentligen. Ofta ser han ut som en lite isbjörn också.
När han flyttade hit först hade jag ingen aning om han var en pojke eller flicka. Han fick sitt namn för att pälsen var så len.

Loa
Loa är den busiga och självständiga. Hon är inte lika kelig, och står inte ut lika länge med att bli klappad eller buren. Men ibland, lägger hon huvudet platt mot marken och maler på. Bäst tycker hon om att sitta nos mot nos med Yllet och bli klappad samtidigt som honom.
Hon springer efter en vart man än går, speciellt till kylen, men även in på toaletten. Hon vill ha koll liksom. Och vankas det mat går det alltid ner, förutom om det är tinad broccoli. Roligast är det att hitta gamla tallrikar med intorkad glass eller bullpapper.
Loa är den som får en att skratta mest. Hon tycker om att busa, att leka tafatt, och har sådana skojiga miner för sig. För någon dag sedan låg hon utsträckt på mage och sov, och så plötsligt tippar huvudet rakt åt sidan. Det såg heltokigt ut även om det kanske inte låter så.
Att klippa naglarna på Loa är näst intill omöjligt även om man är flera stycken. Det får vi jobba på... Som tur är slits hennes klor en del av allt springande och sladdande.
Hon älskar att vara utomhus. Nu på vintern är hon mitt lilla snömonster som gärna går ut och gräver och puttar snön framför sig så gångar bildas på uteplatsen.
Ibland så slickar hon på mina knän, vet inte vad det betyder riktigt, kanske är de doppade i hallonsylt eller liknande.

myspysfamilypics

 Loa lookalike igen. Tintin! Vi försökte posa fint för ett julkort eller något, med en liten granruska i förgrunden.

Loa är inte glad över att användas som huvudkudde, bevisligen.

Djurplågeri

Råkade precis titta på den här Petavideon om försöksdjur hos Kanindagboken. Tänkte först att nä jag orkar inte, det är alltid hemskt, blabla. Men jag vill inte vara rädd för att se hur verkligheten kan se ut heller, så jag tittade. Och bröt ihop en aning.

Det som först gjorde att jag valde att inte äta kött var en  dokumentär som gick på TV när jag var liten. Den gjorde ett intryck rakt in i själen och jag kunde inte låta bli att tänka på vad kött var mer och på hur illa djur i vår tjänst blir behandlade.
Den senaste filmen om djurindustrin jag sett är Eartlings. Vet att den fått åtminstone några jag känner att sluta äta kött. Se den!

Jag hoppas att Tex den här Petafilmen kan få folk att inte köpa produkter som är testade på djur, men tyvärr är det inte så lätt att veta alltid.

Det här är kopierat från Forska utan djurförsök. (Där kan man skänka pengar för att främja andra metoder än djurförsök.)
" De flesta förknippar djurförsök framförallt med kosmetikatester och läkemedelsutveckling. Men djurförsök förekommer även inom många andra områden.
Just nu pågår mängder av djurtester för att undersöka giftigheten hos kemikalier. En ny EU-lagstiftning kräver att företag ska registrera sina kemikalier och då även redovisa riskerna med användningen av dessa kemikalier. Enligt vissa bedömare kommer minst 50 miljoner djur att utnyttjas i olika tester pga detta. Läs om EU:s nya kemikalielagstiftning.
Det finns ingen statistik över hur många av djurförsöken som är plågsamma, men miljontals djur över hela världen genmodifieras varje år för att få olika sjukdomar, utsätts för operativa ingrepp, injiceras eller tvångsmatas med kemikalier eller utsätts för stress.
Med mycket få undantag sitter försöksdjuren i små burar hela sina liv. Miljön är strikt kontrollerad och ger små möjligheter till motion och aktiviteter. Vissa djur hålls isolerade. Även tester med ofarliga preparat kan innebära upprepade injiceringar eller sondmatning med ett rör ner i magen. All hantering kan orsaka stress och obehag, även om inte alla djurförsök är direkt plågsamma. Nästan alla djur avlivas under försöket eller i samband med att det avslutas. "

Pesthundarna är en bok av Richard Adams (samma författare som skrivit Den långa flykten). Den är skönlitterär men handlar om djurförsök som utförts eller utförs på riktigt. Ett litet boktips...