rabbits on a bed

Först var det godmorgonväckningen!

Sedan mysstund...

Sedan spanande efter vad?... Ett päron så klart. Som var för högt upp, och när man tagit sig till lagom höjd, för långt borta. Den som ändå kunde flyga.

Men man kan pussas lite istället!

Och så vänta...

Och se söt ut.

Och vänta...

sjuklig Loa

Imorse var Loa konstig. satt stilla under skrivbordet och ville inte äta frukost eller mer än ett pellets. Inte likt henne ju, som är ett matvrak och kommer sättande så fort man hintar minsta lilla om att det vankas käk. Dessutom sprätte hon med bakbenen mot mig då jag försökte ge henne grönsaker, och gjorde rörelser med kroppen som om hon försökte bajsa men att det inte gick. Till slut åt hon iaf några druvor, dock skeptiskt, och senare torkade blad och drack vatten. Köpte ananasjuice men det ville hon inte ha. Vid det laget verkade hon redan piggare och åt lite hö med. Köpte ändå en pipett att tvångsmata med också, ifall det skulle bli nödvändigt. Men nu då jag kom hem så verkar hon må bra och springer omkring. Vilken tur! Måste bara hålla koll så hon bajsar som hon ska, äter gör hon iaf.

Svartvit Loa

Loa boar

Loa boade under täcket i min säng idag. Både hon och Yllet var under täcket en lång stund, och jag trodde att de upptäckt hur mysigt det är att ligga där bara. Men när de hoppat därifrån kollade jag under täcket och där låg en stor tuss med hår.
Tycker det är så fint att de gjorde det tillsammans!
Men så Loa är skendräktig då? Får se om det händer nåt mer... La hårtussen i en av deras kartonger för i sängen kan jag ju inte ha den.

blandad vardaglig fotokompott

 Loa hittar gammal mat på bordet

 Torkade blad är gott!

Bästa sovstället, under skrivbordet.

En liten bulle

Lugn i stugan

Loas brunstperiod över nu. Härligt! Spännande att se hur det blir nästa gång då.

kisshumpmonstret Loa

Det där med att jag var extra förtjust i Loa gäller då inte längre. Hon har blivit så jobbig! Vill rida på Yllet hela tiden, är rätt så sur då och då och idag när jag vaknade hade hon skvättkissat ner golvet och Yllet. När jag släppte ut dem i snön, så kissar hon ner honom det första hon gör. Stackars pojke. Dessutom pluppar hon bajs varstans.

Får väl börja planera för att kanske kastrera Loa då. Synd att det är både extra läskigt och dyrt att kastrera en tjej. Men det känns lite sorgligt att hon nog vill ha barn så himla mycket nu och så kommer hon ju aldrig att få det. Då är det kanske schysstast att att kastrera.

Det är väl i sådana här situationer det skulle vara skönt att ha utekanin. Helst sådana man äter upp ibland.

vårkänslor?

Jag tror att ninerna känner av vårens vindar. De är så pigga. Dessutom turas de om med att rida på varandra. Antar att Loa är brunstig då...

kärlek

Är lite extra förälskad i Loa just nu. Hon är så charmig och jobbig! Gör små glädjeskutt, river ut hö ur höstället och springer iväg för att äta det på mattan istället, fast det är nystädat. Rymmer från uteplatsen, så jag får pulsa ut barbent i djupsnön och fånga henne... Dessutom har hon börjat pussa mig ibland.
Just nu totalsomnade hon sådär, med huvudet tjong i marken. Söta!

Mischief managed

PunkarLoa

Så här såg det ut efter att Loa härjat i min säng ett slag.

Men hon är ju 6 månader och punkare nu.

Yllet och Loa

Jag tänkte försöka beskriva mina kaniner lite, hur de är till sättet och så.

Yllet
Yllet är så väldigt snäll så när han plötsligt är envis eller sur blir man ganska förvånad och om han sprattlar och rivs blir man liksom ledsen och tar det personligt...
Jag tror att han är ganska lycklig. Flera gånger om dagen slänger han sig på sidan och slickar sina tassar. Det kan nog vara en av de sötaste saker som finns!
Ibland pussar han mig, men det är inte ofta... Efter att jag varit borta från honom i några dagar Tex. Nu för tiden pussar han mest på Loa. Hans tjej!
Yllet älskar att bli masserad ordentligt så han välter och far hit och dit, då maler han med tänderna, men det gör han så fort man klappar lite på huvudet med. Han älskar öl, har man en flaska så jagar han den och vill slicka på kanten. För övrigt tycker han om den mesta maten, men smakar lite misstänksamt på den om det är något nytt.
Ibland hoppar han upp i sängen på morgonen och väcker en och vill bli klappad länge.
Ofta sitter han och tittar på en med öronen vinklade som små elefantöron mot en och borde heta Dumbo egentligen. Ofta ser han ut som en lite isbjörn också.
När han flyttade hit först hade jag ingen aning om han var en pojke eller flicka. Han fick sitt namn för att pälsen var så len.

Loa
Loa är den busiga och självständiga. Hon är inte lika kelig, och står inte ut lika länge med att bli klappad eller buren. Men ibland, lägger hon huvudet platt mot marken och maler på. Bäst tycker hon om att sitta nos mot nos med Yllet och bli klappad samtidigt som honom.
Hon springer efter en vart man än går, speciellt till kylen, men även in på toaletten. Hon vill ha koll liksom. Och vankas det mat går det alltid ner, förutom om det är tinad broccoli. Roligast är det att hitta gamla tallrikar med intorkad glass eller bullpapper.
Loa är den som får en att skratta mest. Hon tycker om att busa, att leka tafatt, och har sådana skojiga miner för sig. För någon dag sedan låg hon utsträckt på mage och sov, och så plötsligt tippar huvudet rakt åt sidan. Det såg heltokigt ut även om det kanske inte låter så.
Att klippa naglarna på Loa är näst intill omöjligt även om man är flera stycken. Det får vi jobba på... Som tur är slits hennes klor en del av allt springande och sladdande.
Hon älskar att vara utomhus. Nu på vintern är hon mitt lilla snömonster som gärna går ut och gräver och puttar snön framför sig så gångar bildas på uteplatsen.
Ibland så slickar hon på mina knän, vet inte vad det betyder riktigt, kanske är de doppade i hallonsylt eller liknande.

myspysfamilypics

 Loa lookalike igen. Tintin! Vi försökte posa fint för ett julkort eller något, med en liten granruska i förgrunden.

Loa är inte glad över att användas som huvudkudde, bevisligen.

Fler snöbilder

Speciellt Loa älskar snön. Hon gräver och glädjeskuttar hej vilt och vill egentligen aldrig komma in, så söt när hon väl gör det dock, full av snöflingor i hela pälsen.

Kissochbajsbäbisar

Har slängt ut buren till förrådet. Mer plats i hallen och en yta mindre att städa. Att bara byta i toalådan är ju faktiskt så mycket enklare än när de kissar ner en hel bur också.

Det här var innan Yllet bestämt sig för var han ville gå på toa, så lådan hoppade runt lite. Ett tungt tag var det soffan som gällde, ett tag ville han helst bara kissa utomhus, som en hund fick jag släppa ut honom. Till slut blev gräsmattan så ful av allt kiss och bajs så jag var rädd att grannarna skulle klaga, då fick han vara inne och det löste sig till det bästa till slut...

Loa har inte varit något problem förrän nyligen då hon gärna kissar i sängen. Men inget jätteproblem än. Här är hon som ny, ännu värre förföljarkanin! Det syns inte så mycket att hon har blivit större, men lyfter man henne är hon nog tyngre än Yllet nu och här var hon lätt som en fjäder med små tunna ben.

En eller flera kaniner?

När jag skaffade Loa funderade jag en del innan på om Yllet skulle glömma bort mig och sluta vara gosig och på om Loa bara skulle ty sig till Yllet. Läste en del om att ensamma kaniner oftast är tamare.

Det finns även att läsa att kaniner inte är flockdjur, utan kolonidjur och att det då skulle betyda att de inte behöver sällskap av andra kaniner. Ärligt talat blir jag ganska irriterad av att läsa sådant. Visst  en ensam kanin kan säkert vara lycklig om den har mänskligt sällskap större delen av dagen, men om man vänder på det så skulle ju inte jag vilja leva helt utan människor, hur många andra djur jag än hade runt mig.
Jag vill inte heller vara inspärrad i en bur med någon annan (eller själv...). Det är ju förståeligt att kaniner inte heller vill trängas, de behöver sitt revir, men det behöver ju inte betyda att de vill vara helt ensamma.

Yllet är nog i alla fall en lyckligare kanin nu än han var förut. När man ser dem ligga bredvid varandra och sova, pussas eller när de bökar in sitt huvud långt in i den andres päls och bara myser så kan jag inte förstå folk som säger "Nej kaniner är kolonidjur, de trivs bäst ensamma".
Över huvud taget tycker jag inte om när en del är så säkra på saker utan att ha egen erfarenhet. När det kommer till att ha två hankaniner ihop är det oftast ett tvärt nej, men så finns det fullt av folk som har haft det och det har gått jättebra. Det passar nog inte att ha två hormonstinna alfahanar ihop på en trång yta men två mesar på stor yta kanske?

Ja det var lite tankar om det... Och Yllet slutade inte att tycka om mig och Loa gillar oss båda! :)

floating in space

Mys på stjärnfilten. Lilla Loa börjar byta ut sin bäbispäls nu tror jag minsann. Och Yllet bara hårar hela tiden...
Vi tycker att vintern är lite trist, inga goda blad och kallt ute. Tur att jag har torkat massor av gott sedan sommaren åtminstone.

kartonghus

Under skrivbordet och under soffan har jag byggt ihop små kartonghus. De river gärna sönder dem eller sover däri/på.

Yllet i en öppning därinne

Sätter fast pinnar här och var där, så det ska kännas lite som ute i naturen...

 Yllet med sitt runda ansikte och LoA med sin roliga uppsyn, Chewbacca?

Loj björn och näpen Shrek-katt.

Olika sovstil.
Så här går det föresten om man sitter och målar på golvet med kaniner som gillar att välta burkar, fläckar...

Kaninerna hänger sedan ett par dagar ihop hela tiden. Då Yllet inte visade några sexuella lustar mot henne och hon bara försökte rymma in till hans del lät jag dem till slut vara tillsammans. De gillar varandra bättre hela tiden, gör nästan inget utan den andre och tar efter den andres beteenden. Roligt att se faktiskt! Yllet har aldrig gillat morot eller persilja men hon älskar det så nu är han också galen i det. Hon springer efter en överallt så fort man rör sig, så nu gör han också det. Svårare att veta vad hon tagit efter... De är väldigt gosiga båda två, tur att Yllet inte glömt mig!

De hade ett par smågräl först, men på det hela taget har de blivit vänner ganska lätt.