Jag tänkte försöka beskriva mina kaniner lite, hur de är till sättet och så.
Yllet
Yllet är så väldigt snäll så när han plötsligt är envis eller sur blir man ganska förvånad och om han sprattlar och rivs blir man liksom ledsen och tar det personligt...
Jag tror att han är ganska lycklig. Flera gånger om dagen slänger han sig på sidan och slickar sina tassar. Det kan nog vara en av de sötaste saker som finns!
Ibland pussar han mig, men det är inte ofta... Efter att jag varit borta från honom i några dagar Tex. Nu för tiden pussar han mest på Loa. Hans tjej!
Yllet älskar att bli masserad ordentligt så han välter och far hit och dit, då maler han med tänderna, men det gör han så fort man klappar lite på huvudet med. Han älskar öl, har man en flaska så jagar han den och vill slicka på kanten. För övrigt tycker han om den mesta maten, men smakar lite misstänksamt på den om det är något nytt.
Ibland hoppar han upp i sängen på morgonen och väcker en och vill bli klappad länge.
Ofta sitter han och tittar på en med öronen vinklade som små elefantöron mot en och borde heta Dumbo egentligen. Ofta ser han ut som en lite isbjörn också.
När han flyttade hit först hade jag ingen aning om han var en pojke eller flicka. Han fick sitt namn för att pälsen var så len.
Loa
Loa är den busiga och självständiga. Hon är inte lika kelig, och står inte ut lika länge med att bli klappad eller buren. Men ibland, lägger hon huvudet platt mot marken och maler på. Bäst tycker hon om att sitta nos mot nos med Yllet och bli klappad samtidigt som honom.
Hon springer efter en vart man än går, speciellt till kylen, men även in på toaletten. Hon vill ha koll liksom. Och vankas det mat går det alltid ner, förutom om det är tinad broccoli. Roligast är det att hitta gamla tallrikar med intorkad glass eller bullpapper.
Loa är den som får en att skratta mest. Hon tycker om att busa, att leka tafatt, och har sådana skojiga miner för sig. För någon dag sedan låg hon utsträckt på mage och sov, och så plötsligt tippar huvudet rakt åt sidan. Det såg heltokigt ut även om det kanske inte låter så.
Att klippa naglarna på Loa är näst intill omöjligt även om man är flera stycken. Det får vi jobba på... Som tur är slits hennes klor en del av allt springande och sladdande.
Hon älskar att vara utomhus. Nu på vintern är hon mitt lilla snömonster som gärna går ut och gräver och puttar snön framför sig så gångar bildas på uteplatsen.
Ibland så slickar hon på mina knän, vet inte vad det betyder riktigt, kanske är de doppade i hallonsylt eller liknande.
Yllet
Yllet är så väldigt snäll så när han plötsligt är envis eller sur blir man ganska förvånad och om han sprattlar och rivs blir man liksom ledsen och tar det personligt...
Jag tror att han är ganska lycklig. Flera gånger om dagen slänger han sig på sidan och slickar sina tassar. Det kan nog vara en av de sötaste saker som finns!
Ibland pussar han mig, men det är inte ofta... Efter att jag varit borta från honom i några dagar Tex. Nu för tiden pussar han mest på Loa. Hans tjej!
Yllet älskar att bli masserad ordentligt så han välter och far hit och dit, då maler han med tänderna, men det gör han så fort man klappar lite på huvudet med. Han älskar öl, har man en flaska så jagar han den och vill slicka på kanten. För övrigt tycker han om den mesta maten, men smakar lite misstänksamt på den om det är något nytt.
Ibland hoppar han upp i sängen på morgonen och väcker en och vill bli klappad länge.
Ofta sitter han och tittar på en med öronen vinklade som små elefantöron mot en och borde heta Dumbo egentligen. Ofta ser han ut som en lite isbjörn också.
När han flyttade hit först hade jag ingen aning om han var en pojke eller flicka. Han fick sitt namn för att pälsen var så len.
Loa
Loa är den busiga och självständiga. Hon är inte lika kelig, och står inte ut lika länge med att bli klappad eller buren. Men ibland, lägger hon huvudet platt mot marken och maler på. Bäst tycker hon om att sitta nos mot nos med Yllet och bli klappad samtidigt som honom.
Hon springer efter en vart man än går, speciellt till kylen, men även in på toaletten. Hon vill ha koll liksom. Och vankas det mat går det alltid ner, förutom om det är tinad broccoli. Roligast är det att hitta gamla tallrikar med intorkad glass eller bullpapper.
Loa är den som får en att skratta mest. Hon tycker om att busa, att leka tafatt, och har sådana skojiga miner för sig. För någon dag sedan låg hon utsträckt på mage och sov, och så plötsligt tippar huvudet rakt åt sidan. Det såg heltokigt ut även om det kanske inte låter så.
Att klippa naglarna på Loa är näst intill omöjligt även om man är flera stycken. Det får vi jobba på... Som tur är slits hennes klor en del av allt springande och sladdande.
Hon älskar att vara utomhus. Nu på vintern är hon mitt lilla snömonster som gärna går ut och gräver och puttar snön framför sig så gångar bildas på uteplatsen.
Ibland så slickar hon på mina knän, vet inte vad det betyder riktigt, kanske är de doppade i hallonsylt eller liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar