katt o kanin

 Något stör idyllen här... Svansar en musjägare förbi?

Men katten är ganska snäll mot kaninerna och kaninerna är ganska snäll mot katten.

Snart är det väl höst. Vi håller på att bygga ett kaninhus med hage så ninerna kan vara trygga i vinter.
Jag saknar dem inne, men det är skönt att allt inte är hårigt eller sönderbitet längre:)

Katten också!

Förändringens vindar

 Jaha, vi har visst flyttat.Till landet... Och här är vår hage. Hyfsat stor.

 Men vi rymmer hela tiden! :)

 Här är vårt hus.

Men vi föredrar att bo under huset/n.

Vart tror ni vi bor? I huset med hage eller under huset med hela världen utanför?

/kaninus kananis


Jag hade ju tänkt att kaninerna skulle få vara fria när vi bodde så att det vore möjligt, trots faror osv. Men nu fegade jag ur och ville stänga in dem när ingen var hemma och på natten. Så det var planen. Kaninerna ville något annat.
De rymde ju nästan aldrig från hagen förr, men nu, ja de ville helt enkelt inte bo där. De ville bo under gästhuset och hoppa ut tidigt på morgonen för att äta och springa fort, fort utan några gränser. Så nu bor de där de vill. Jag oroar mig mest hela tiden, men de ser lyckliga ut.
Önskar att de vore större så duvhök och räv inte vore fullt så farliga. De är iaf vaksamma och jag hoppas att de har grävt sig någon håla där under huset. Får se hur det blir längre fram; Säkrare bur eller frihet med faror.

Det är iaf underbart här i vårt nya hem, och man blir så glad av att se kaninerna så egna och fria. Trots att jag känner mig lite obehövd av dem nu.

kvälls-sol

Gräs. Gos. Och nu är Loa skendräktig...

 Smaskens! Här behövs inga gräsliga gräsklippare.

Japp, jag måste va i mitten!

Jag smeker Yllets öron...

Han börjar som vanligt att slicka sig om tassarna

Och ja. När Oliv slutade vara skum så börjar Loa att dra runt saker, gräva och leta efter lämpligt bo. Tror hon valt toalådan med.Undrar om jag haft otur som fått två honor som blir skendräktiga eller om det oftast är så om de inte kastreras? Kan kanske ha att göra med att här finns en hane och fast att han är kastrerad så "parar" han sig med dem då de är brunstiga (det ser helt annorlunda ut än när Oliv och Loa hoppar på varandra).

Skendräktig

Oliv har hållt på att fixa bo i toalådan. Därför drar hon i allt, gardirnerna sitter som tur fast, men lite annat lyckades hon hitta att bädda med. Till exempel en filt, några strumpor, en kudde och tre kalsonger.

Kommer ihåg en gång då Loa var skendräktig och byggde bo i en kartong. Dit drog hon verkligen allt som var löst i lägenheten, såg så tokigt ut.

Men tycker synd om dem när de är så där, och vill ha barn. Och så kommer det ju aldrig att bli... Tror att de hade blivit fina mammor. Speciellt Loa har det där moderliga över sig. Hon känns lite som mamman här hemma, som tvättar bort ögonsnor och håller ställningarna, Yllet är den snälla pappan och Oliv den vilda ungen- Numer kanske snarare tonåring med sprudlande hormoner.

Igår var Oliv så rolig. Hon liksom pratar ibland, kuttrar, gnyr eller liknande, dessutom viftar hon på svansen som en hund då och då.

Typiskt Oliven, mysis

"Spring! Hon går mot kylskåpet!"

Två år med kanin

Den här bilden blev ju fin... Visar att Oliv inte är så liten och oskyldig längre.
Yllet har varit sjuk igen, men det gick över efter några timmar. Har slutat helt med pellets till honom, och bara lite ibland åt de andra. Får se hur det går.
Och ja, Yllet har fyllt två år också! Så i snart två år har jag haft kanin nu på vuxna dar!

Frisk!

Yllet mår bra och är pigg igen som tur är. Hoppas det "bara" var hård mage och inget annat.

Längtar till våren! Därav gammal vårbild.

Sjuk Yllet

Var till veterinären idag med stackars Yllet. Han ville inte äta igår kväll och rörde sig lite konstigt.
I morse verkade han snarare sämre än bättre så vi åkte dit akut.

Han fick en spruta med igångsättande för magen, smärtstillande och nåt mer. Och Critical care. Nu har vi nästan alltihop att ge honom här hemma, så det blir sådant att göra de närmaste dagarna.
Ganska snart efter sprutan började han iaf mumsa lite smått på höet, blev så glad och lättad. Men är orolig igen nu. Han är inte direkt på topp, och sånt här kan ju vara så farligt för kaniner. Veterinären lät som att det mycket väl kunde gå illa, men att Yllet som tur var inte var så jättesvullen om magen (än). Alltså fy.

Undrar vad det kan vara som gjort honom dålig? Märkte att höet luktade mögel för någon månad sedan, men då slängde jag ju den balen och har luktat noga på höet efter det, men allt kanske man inte kan lukta sig till? Eller kan pelletsen ha blivit för gammal?
Hmm... De andra mår ju bra som tur är. Men Loa har varit hård i magen och inte velat äta två gånger förut, en gång då höet var mögligt och en gång långt innan. Då varade det som tur var bara i några timmar och så var hon pigg och matglad igen. Men ändå, är det normalt att det blir så? Tycker ju att jag ger dem bra mat, men har kanske fel? Borde kanske sluta helt med pellets, eller byta märke?

Nu hoppas jag på bajs i stora lass! Och matlust, åt min fina vän.

Monstret

Loa har varit ett litet monster senaste dagarna. Biter och gräver i allt. Bygger bo i garderoben, i soffan, i glasåtervinningskåpet. Väcker en om natten... Allmänt jobbigt.
Jag känner sympatier för hennes hormonhumör dock. Stackarn.

Men så här kan det se när man vaknar...

Tur att Yllet väger upp med att vara söt och snäll. (Oliv är lite mittemellan för tillfället:))

Om Oliv

Har ju beskrivit Yllet och Loa, så tänkte att det var dags för Oliv nu.

Oliv är riktigt fredlig och snäll. Hon tycker om alla, men är ganska blyg.
Den senaste tiden har hon börjat ta för sig mer och blivit mindre rädd för allt. Hon verkar vara nöjd och glad och tycker liksom Loa om att bli jagad, då gör hon glädjeskutt och rusar hit och dit.
Oliv är en bra kompis som pussas och putsar och gosar mest hela tiden.
När jag klappar kaninerna ihop på golvet tränger hon sig oftast in i mitten, sedan floppar benen rakt ut, och hon ligger platt på mage. Fast ibland är hon helt omöjlig att klappa, för hon ska bara slicka på ens hand.

Hon älskar mat! När hon får något gott från handen ryker oftast halva handen med, så ivrig är hon. Dessutom är hon alltid först när jag ropar på dem, eller först till kylskåpet, eller till pelletsskåpet osv, och springer runt benen så man nästan trampar på henne.

Ivrig, godhjärtad och en liten aning irriterande är nog en ganska bra sammanfattning av min söta, spröda Oliv.

Två bilder bara

Spionerat genom fönstret