När jag skaffade Loa funderade jag en del innan på om Yllet skulle glömma bort mig och sluta vara gosig och på om Loa bara skulle ty sig till Yllet. Läste en del om att ensamma kaniner oftast är tamare.
Det finns även att läsa att kaniner inte är flockdjur, utan kolonidjur och att det då skulle betyda att de inte behöver sällskap av andra kaniner. Ärligt talat blir jag ganska irriterad av att läsa sådant. Visst en ensam kanin kan säkert vara lycklig om den har mänskligt sällskap större delen av dagen, men om man vänder på det så skulle ju inte jag vilja leva helt utan människor, hur många andra djur jag än hade runt mig.
Jag vill inte heller vara inspärrad i en bur med någon annan (eller själv...). Det är ju förståeligt att kaniner inte heller vill trängas, de behöver sitt revir, men det behöver ju inte betyda att de vill vara helt ensamma.
Yllet är nog i alla fall en lyckligare kanin nu än han var förut. När man ser dem ligga bredvid varandra och sova, pussas eller när de bökar in sitt huvud långt in i den andres päls och bara myser så kan jag inte förstå folk som säger "Nej kaniner är kolonidjur, de trivs bäst ensamma".
Över huvud taget tycker jag inte om när en del är så säkra på saker utan att ha egen erfarenhet. När det kommer till att ha två hankaniner ihop är det oftast ett tvärt nej, men så finns det fullt av folk som har haft det och det har gått jättebra. Det passar nog inte att ha två hormonstinna alfahanar ihop på en trång yta men två mesar på stor yta kanske?
Ja det var lite tankar om det... Och Yllet slutade inte att tycka om mig och Loa gillar oss båda! :)
