En pinne i gallret satt lös och det räckte visst för att Loa och Yllet skulle hinna rymma några gånger, utan att jag förstod hur det gått till. Sista gången var Yllet helt omöjlig att få tag på, den lilla skiten. Så här fick man snällt stå och vänta.
Men om jag kunde skulle jag låta dem gå löst ute som de ville. Som katter med en kaninlucka in. För tror inte de skulle gå speciellt långt och några faror är väl bättre än ett tråkigt liv egentligen. Det får bli i framtiden då man bor lite mer öde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar